Utan dåligt samvete
Kategori: Tankar
Ikväll, efter att grabbarna lagt sig fick jag en liten stund för mig själv. Ja, alldeles ensam kunde jag gå på toa. Inte ens hunden följde med in. Sen jag började jobba har de här tillfällena blivit fler, av förklarliga skäl. För på jobbet både stänger och låser jag dörren om mig och tar inte med någon kollega in. Ändå känns det för mig lite lyxigt att kunna stänga dörren & tillomed låsa den för att sen sitta där i lugnet och bara vara mig själv. Även om jag bara gör ettan tar det minst lika lång tid som om jag gjorde tvåan, ett par gånger.
Skönt tycker jag, en stunds ensamhet mår jag bra av. Särskilt efter en intensiv dag, för det är så dagarna är när man är hemma med två busiga, små grabbar.
Tid som är fantastisk men också intensiv och krävande bitvis. Som det är och förmodligen ska vara också.
Men så kommer den där tanken, samma tanke som kan slå mig när jag mer än gärna åker till Willys ensam sent en kväll. Eller när jag tar hunden med mig och går en runda i skogen. Eller varför inte när jag låter Pippi göra jobbet en stund på eftermiddagen för att jag ska kunna sjunka ner i soffan bara en liten stund och hämta andan. (Oftast blir den där stunden inte så lång eller så lugn som jag tänkt mig dock.)
Dåligt samvete?
För är det något man lär sig kvickt är att har man barn så är det många som tycker att man ska vilja vara med dem alltid. Och då menar jag alltid. Inte skaffa barnvakt en kväll eller ännu värre en hel helg för att vårda relationen. Inte sjunka ner i soffan med näsan i telefonen fem minuter medans Pippi häller ut en hel tunna vatten på köksgolvet och sen åker runt med skurborstarna under fötterna. Inte njuta av att strosa runt i en mataffär ensam när barnen fortfarande är vakna. Å inte heller känna att det är skönt att få gå på hemlighuset alldeles ensam och faktiskt njuta av det.
Man ska va en pigg och glad förälder som är pedagogisk och uppmuntrande. Man ska hitta på tusen saker som barnen gillar och man ska laga mat som man serverar och äter med ett leende innan man lika glatt plockar undan disken och börjar förbereda nästa mål mat, fortfarande med ett leende på läpparna och helst åtminstone fyra armar & två par ögon som håller koll på barnen och sysselsätter dem.
Ja, man ska vara en bra förälder och det vill jag också men ska jag orka det resten av tiden behöver jag mina relativt korta stunder i skogen eller på hemlighuset helt ensam. Då samlar jag energi för att fortsätta vara en bra, glad och pedagogisk förälder. För jag är ju fortfarande mig själv, skillnaden är att jaget får mycket mindre tid (såklart).
Så nej, jag hoppar det dåliga samvetet även denna gången och hoppas att fler ska sluta försöka lägga skuld och dåligt samvete på andra föräldrar som även de kämpar varje dag, ungefär 23 timmar och 45 minuter av dygnets 24 timmar, med att vara den bästa föräldern de kan för sina barn. Den där sista kvarten är mamman eller pappan väldigt värda sig själva. Utan dåligt samvete. Tycker ni inte?
Fötter, ett golv på en toalett och en återhämtade morsa. Kvalitetstid med mig själv.
Elisabeth säger:
Nu har jag ju inga egna barn, men är rätt säker på att lite egentid både för sig själv och med sin partner gynnar både barn och föräldrar :) Kram
Linda säger:
Du är så klok 😘
Erika säger:
Så sant så!! Man blir en så mycket bättre föräldrer genom att få sin egna tid! Har brottats med väldigt dåligt samvete med lillasyster kom men får nog lära mig att släppa det! Kramar Erika
Lisa säger:
Haha, jag tänkte lite halleluja när jag läste det här...men hallå!!! En kvart för sig själv... Liiite längre tid ibland ju? Eller hur!? Det handlar väl lite om att vara förebild och visa att det är viktigt att ta hand om sig själv med tänker jag... Även om jag också brottas mycket med dåligt samvete för exempelvis den timma som jag ibland får till ensam i gymmet... Men en viktig insikt för mig kom när jag påminde mig själv om att den ensamma timman inte hade att göra med huruvida jag tycker om mitt barn. Jag älskar Ellen över allt annat men jag blir en roligare människa för alla om jag också får en tid att bestämma över helt själv ibland... Men som sagt, halleluja, kloka du!