Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Att va rädd om sig

Kategori: Gravid igen, Vardagen

Mina fina pojkar på simmet idag!

Hoppar in snabbt och säger hej innan det är dags att sova. Egentligen skulle jag sovit för länge sen men det är så lätt att vli liggande i soffan. Särskilt när fogarna spökar efter ännu en lite för aktiv dag. 
Jag hoppade ändå simmet, inte av den anledningen i första hand utan för att det är vanligt med sammandragningar efter bad så här i slitet av graviditeten. Det var simläraren noga att tala om ganska tidigt för att jag skulle vara medveten om det. Å eftersom sammandragningarna ökat rejält de sista två veckorna har jag bestämt mig för att inte simma mer med L den här terminen. Det känns inte alls kul för jag tycker det är supermysigt å roligt men nu måste jag sätta mig själv & Lill* Bus först. Så förhoppningsvis kan jag få simma med L i höst istället på steg 3. J får ta över och kanske kommer morfar göra lille herrn sällskap någon av gångerna som är kvar. Det blir bra, det är jag säker på efter idag. Min kropp orkar inte så mycket mer nu och jag vill inte behöva stapla från soffan in till sängen på kvällarna.  Man ska va rädd om sig så jag ska försöka vara det nu. 
Jag börjar med att säga god natt och ge mig på en god natts sömn! 

Sov gott!

MVC i vecka 31 (30+2)

Kategori: Gravid igen

Igår var det dags för besök hos MVC igen.
Vi har hunnit med två ultraljud de sista två veckorna. Det första för att slänga en kik på vattnet, jag hade ju som jag skrivit om tidigare mycket fostervatten förra gången och då vill man hålla koll så det inte försvinner som sist.
Vid det ultraljudet tyckte barnmorskan att bebisen var stor och därför fick vi ännu ett ultraljud förra veckan. Överläkaren som gjorde det ultraljudet var en av de läkare vi träffade under igångsättningen förra sommaren. Hon var inte orolig, varken för vattnets mängd eller för bebisens storlek.
 
På mvc igår började bm med den klassiska frågan "Hur mår du?" och helt ärligt, jag är rätt sliten. Min kropp är trött och jag känner det tydligt. Det första jag sa imorse till J var att jag hade kunnat sova till lunch, ändå sover vi ju gott på nätterna. Kroppen säger ifrån mer och mer och de sista veckorna har jag haft en hel del sammandragningar. Jag har dessutom ont av ligamenten den här gången också och det kan man inte göra så mycket åt enligt bm. Vila och lyssna på kroppen bara. Lättare sagt än gjort. Hon tog mina sammandragningar på största allvar, särskilt med tanke på att det kan vara en orsak till tidig vattenavgång och med tanke på att en annan orsak till det kan vara mycket fostervatten, vilket jag alltså också har. Hon talade tydligt om att jag måste dra ner på tempot. Jag hör ju vad hon säger men det är så svårt, jag tycker att mitt tempo är ganska lågt nu. Det måste uppenbarligen ner ännu mer. J får dra ett ännu större lass här hemma och jag får vara nöjd med att kunna ta hand om L. Hon sa också att om de inte ger med sig så kommer de att sjukskriva mig. Det vill jag inte så jag ska verkligen försöka sänka kraven på mig själv ytterligare. 
 
Vi pratade också om hur scenariot kan se ut framöver OM vattnet skulle gå. Jag vill ju inte snittas igen men insåg efter samtalet med bm att risken för det är ganska stor. Det känns inte så bra men samtidigt är min största önskan att få vara vaken denna gången. Då är det bättre att snittas planerat och få vara vaken och att J får vara med än att de ska driva det lika långt denna gången och det igen blir så akut att jag får sova och J återigen blir ensam. Den enda gången egentligen hon trodde att man kommer låta det bli en vaginal förlossning är om vattnet går och det sedan går ganska fort. Man kommer nog inte heller låta mig ligga en längre tid än några dagar om vattnet skulle gå innan vecka 37, vilket jag såklart verkligen inte hoppas att det gör.  Hon är fantastisk min bm på MVC och jag var väldigt nöjd med svaren jag fick även om det kanske inte var just de svaren jag ville ha.
 
 
Siffrorna från dagen löd:
Vikt: + 8,6 kg sedan inskrivningen
HB: 121 (skitbra att det gått upp så pass)
Blodtryck: 120/70
Hjärtslag: 152
Socker : 5,9
SF-mått: 35 cm (förra gången slutade magen växa vid 37 i SF-mått)
 
 

Kroppen, shopping, stoppet

Kategori: Barngrejjer, Gravid igen

Imorse packade vi in oss i bilen redan vid halv 9. 
Jag hade en tid på MVC och idag fick L följa med också. Efter besöket drog vi vidare, först ett snabbstopp på J's jobb där vi lämnade matlådan han glömt & sen körde vi upp till GS. 
Målet var att komma därifrån med ett par sköna BHar till mig och strumpor & en cykelhjälm till L. Kanske också en mössa till Lill* bus. Vi tog ett mellis på Askelyckan direkt när vi kom dit & sen gjorde vi affärerna. BHn hade jag tittat ut & provat tidigare på KappAhl, magiskt sköna! Där hittade jag strumpor till L och en mössa till honom också. Efter att ha letat i flera andra butiker efter något neutralt till Lill* bus att ha på huvudet gav jag upp. Det som var fina är antingen rosa eller blå. Jag vill ha vitt eller grått helst & det är inte lätt att hitta till så små.
Tanken var att köra till Din Sko efter & köpa ett par riktiga pjucks till L men nånstans här höll jag på att bryta ihop. Min kropp är inte gjord för att användas för tillfället och var vid det här laget helt slut. Jag kan inte heller skylla på L för han skötte sig exemplariskt som vanligt i affärer. Han typ älskar att handla & kolla på folk! 
Så jag svängde in på Bergqvists skor & högg tag i ett par svarta Kavat. Med lite hjälp från personalen gick vi därifrån nästan 700 kronor fattigare ungefär 8 minuter senare. Skorna och en mätsticka till att mäta skor och fötter fick följa med också. 
 
Superfina, absolut, men galet vad dyrt det är med så små skor!
 
Sen en snabb vända på Stadium där vi fick tag på hjälmen som var huvudsaken, eller en av dem i alla fall, innan vi körde hem. Jag var totalslut och när vi kom hem satt jag kvar i bilen i nästan en kvart innan jag orkade gå in. L sov, rätt sliten han med tydligen efter förmiddagens äventyr.
Skillnaden var att han piggnade till efter tuppluren medans jag har varit totalt förstörd resten av dagen. BMs råd om att ta det lugnt ekar i huvudet, jag tyckte att vi tog det lugnt men det är nog dags att skruva ner tempot ytterligare.