Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Vår vigsel

Kategori: Bröllop, Vänner och familj

En av de fina bilderna som fantastiskt duktiga fotograf Åsa Fredh tog!
 
Ganska tidigt när J och jag träffades kändes allt så väldigt rätt. Så där som man liksom ösnkar och tror innan att det ska kännas när man träffar just rätt. 2012 pratade vi om förlovning och han överraskade mig en fredagskväll med att ställa frågan om jag ville gifta mig med honom. Sen har tiden gått. Vi har pratat om bröllop i omgångar men det har liksom kommit något emellan hela tiden.
När L föddes fick han J´s efternamn och plötsligt hade jag börjat tänka på att överge mitt alltid omtyckta efternamn. Det är ju en del av det här med bröllop, att man kan byta namn och att hela familjen får heta likadant. Sen finns det ju andra, praktiska saker som såklart gör det enklare om man är gifta, bortsett från det självklara och fina att man gör det av kärlek - såklart!
När vi fick reda på att vi skulle blir fyra i familjen la vi bröllopspratet på hyllan ännu en gång och plötsligt kändes det långt borta att få till den där vigseln. Dessutom ville vi gärna ha en fest men inte det traditionella med uppstyrd trerätters där brudparet sitter i fokus under hela middagen, det passar ingen av oss, och allra minst J som inte alls trivs med att stå i centrum så.
Så när jag fick nys om att man kunde komma på drop-in vigsel i Sjöparken i Alvesta den 28 maj pratade vi om det hemma en gång. Och sen en gång till. Vi var överens om att det var ett lite roligt sätt att göra det på och vi tyckte dessutom att det passade oss bra. Inget stort eller vräkigt, bara vi.
Jag som inte är med i kyrkan sen ganska många år och dessutom inte ens konfirmerad var lite emot att det skulle bli en kyrklig vigsel i så fall men eftersom den skulle ske ute kändes det ändå okej. Ett fint alternativ. Utöver vigseln som var gratis fick man, för den ringa summan av 500 kronor, hår och make up fixat av de duktiga tjejerna på Hårmagazinet, brudbukett bunden av Flitiga Lisas blommor (man fick själv välja vilka blommor man ville ha i buketten) och så fotograferade då duktiga Åsa Fredh. En bild ingick och sen får man själv köpa till fler om man vill. Vi fick bilderna igår så nu ska vi gotta oss i dem och välja vilken/vilka vi vill ha.
 
Även om det hette drop-in är det ju inte riktigt så enkelt. Hindersprövning ska klaras av, om man ska byta namn ska det anmälas och ett vigselintyg från Skatteverket och  hemförsamlingen skulle tas med. Så ungefär fyra veckor innan hade vi bestämt oss och börjat ordna med alla papper. Längre tid tog det faktiskt inte.
När man kom till Sjöparken fick man anmäla sig, sen fixades hår, smink, blommor och foto. Man fick välja en låt från en lista med ganska många klassiska bröllopssånger. Det fanns bland andra You raise me up, Det vackraste, Utan dina andetag & Happy days att välja på. Vi valde en låt som vi faktiskt tidigare pratat om att ha också, Sonja Aldéns Du är allt. Låten som också förekommer i filmen Hur många lingon finns det i världen. Vi var ett av två par som inte talat om något för någon innan utan var där i smyg, många av de andra hade bjudit in familj och vänner, men det här passade oss bra. L skötte sig fantastiskt bra tills en liten stund innan det var vår tur då han började bli både rastlös och uttråkad antagligen. När det väl var vår tur satt han dock som ett ljus i vagnen, som om han förstod stundens allvar. Prästen gjorde det till en fin stund, solisten sjöng så vi rös och även om mina fingrar var så svullna så ringen inte gick att trä på hela vägen så var det en fantastiskt fin vigsel. Herr och Fru Hoffman var nöjda med stunden.
 
På vägen hem ringde vi till våra familjer och talade om vad vi hittat på och det var många förvånade toner. Några kanske lite besvikna men alla glada i alla fall.
 
Å den där festen, den tänker vi att vi kanske tar nästa år. Då hoppas vi att våra familjer och vänner vill vara med och fira med oss.