Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Reflektion av att byta jobb

Kategori: Tankar, Vardagen

Det har gått lite mer än en månad sen jag började mitt nya jobb.

Efter väldigt många år, 15 för att vara exakt, på samma arbetsplats, där jag satt på samma stol de sista två tredjedelarna av tiden, var det dags att pröva vingarna någon annanstans.

Att det är enkelt att byta jobb får stå för någon annan, det är det inte om ni frågar mig. Det är skitjobbigt att inte veta vem som heter vad, vem som gör vad, vem man ska vända sig till när det gäller ditt eller datt och sen är det dessutom en sån enkel sak som att hitta alla toaletter. Allt är nytt.

Det tar oerhört mycket energi att hela tiden försöka ta in allt. Då menar jag inte bara det som är kopplat till själva jobbet som att lära sig system, anpassa sig till de nya förutsättningarna och dessutom försöka vara lite lagom drivande och faktiskt ta åt sig och komma ihåg all info man får. Nej, det är ju såklart en utmaning det också men den stora utmaningen såhär i början har för mig varit att lite hitta min plats. Nu känner jag att jag börjar göra det. Även om alla är trevliga, hjälpsamma, omhändertagande och måna om att jag ska trivas är det ju så att man inte klickar fullt ut med alla. Att komma från en arbetsplats där man vet vilka alla kollegorna är, även om det är många, till att inte känna en enda. Nu börjar det trilla på plats och det känns skönt. Jag har fått förmånen, återigen, att få många riktigt goa och härliga kollegor, det börjar jag inse nu. Att säga att jag inte saknar mina gamla vore att ljuga, åtminstone de allra flest av de närmsta och de jag hade jobbat ihop med under lång tid. Jag saknar många av dem varje dag, både för personerna de är men också för relationerna vi byggt upp under lång tid. Jag hoppas och tror att många av dem kommer finnas kvar i mitt liv även framöver även om vi kanske aldrig kommer jobba tillsammans igen.

Under veckan som gått har jag, & den andra nya tjejen som började bara en vecka efter mig (skönt att vi är två ändå & att vi faktiskt kommer rikgit bra överens!) fått en hel hög med introduktionsutbildningar. Vi har fått träffa olika chefer på avdelningen, fått genomgångar på vad man gör i de olika grupperna och dessutom var vi på en koncerngemensam introduktionsutbildning med högsta chefen och andra ansvariga för olika avdelningar och förvaltningar. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är nästintill stum av engagemanget, omtanken & viljan att skapa en arbetsplats som hela tiden levererar. Förmågan att få folk delaktiga och faktiskt vara stolt över inte bara arbetsplatsen, utan alla olika tjänster & service som tillhandahålls inom kommunkoncernen också. Att man hela tiden ser allt i ett längre perspektiv, att man satsar på hållbarhet på så många olika sätt och att man hela tiden tänker vi. Cheferna, förlåt ledarna ska det vara, som haft introduktionsutbildningarna på avdelningen har gjort ett intryck som gör att jag känner att "Här vill jag vara".

Att jag kommer från ett privat företag där cheferna (ja, där är det chefer och på det nya är det ledare, grym skillnad (å jag hade en gång en grym ledare på det gamla också, den bästa jag haft men tyvärr är hon inte kvar inom företaget längre...)) knappt kan hälsa oavsett om man möter dem i korridoren på jobbet eller utan på stan. Där cheferna pratar om vi och dom, ert och vårt, istället för att ena det som ett vi och ett vårt. Där man ser prestige mellan avdelningar, grupper, personer och uppgifter istället för som här där man faktiskt tar ett gemensamt ansvar för helheten, för jobbet och för personalen. Hur bra?

 

Jag har visserligen inte varit så länge, fem fulla veckor för att vara exakt, men att redan nu känna sig så välkommen, omhändertagen, delaktig, inspirerad och stolt gör att jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen.

 

I fredagskväll fick jag chansen att lära mig göra ballonghundar
med min nya kollegor,hur fantastiskt liksom?
Å hundarna fick åka med hem - väldigt uppskattat hos grabbarna här hemma!
 
För er som går i tankar på att kanske byta jobb kan jag bara säga, om man inte vågar så vinner men inte. I efterhand skulle jag gjort det här för så längesen. Jag växer för varje dag och det känns såklart extra kul när man kommer till ett ställe där man uppskattas, tas med i gemenskapen och blir väl omhändertagen av alla.
Från några fick jag reaktionen "Nej, inte kommunen" när jag berättade att jag skulle börja där. Tänk att de, visserligen ganska få personerna, inte har en aning om vad de pratar om. Jag är galet nöjd med mitt beslut och ännu mer nöjd med min nya arbetsplats. Jag hoppas, och tror, att det håller i sig.
 
Fördelen med att komma till ett nytt ställe är ju också att man faktiskt lite kan bestämma sig för hur man vill vara på jobbet, hur man vill uppfattas. Ingen vet hur jag varit innan och det är en förmån. Jag är lika mycket ett oskrivet bled för mina kollegor som de är för mig. Och hur det än är så är inte den 35-åriga jag samma person som 19-åringen jag var när jag började på det förra jobbet. Man får liksom lite möjligheten att lämpa av det gamla som man är lite trött på att bära runt på även om det inte är några stora eller hemska saker är det lite lyxigt att kunna välja nu hur jag vill uppfattas nu istället för hur jag var för 13 år sedan eller vad jag sa en gång för 8 år sen.

 

 
Nu ska jag avrunda helgen med en kort promenad med Franz och sen en dusch. En riktigt bra helg i sin helhet och det är skönt att slippa ha söndagsångest, bara det liksom! Hoppas ni slipper den ni också!

Lämna det bakomflutna framför dig

Kategori: Tankar, Vardagen

Solen har precis gått ner efter en fin dag.


En kär kollega & vän kom hit på morgonen & stannade tills förmiddagen nästan var förbi. Många fantastiska samtal om både bra och mindre bra saker. Oj vad mycket energi den typen av relationer och stunder ger. 
Det behövs i tiden som är. Eller har varit. Jag ser ett slut på den jobbiga tiden som varit i vår & är övertygad om att det kommer att bli bra. Jag vågar inte skriva allt i klartext än men om jag känner mig själv rätt kommer jag att göra det en dag, tills dess säger jag som jag gjort tidigare att ni som vet, ni vet. Ni andra får ge er till tåls en stund till. 
Hur som tar jag med mig att man inte ska vara för bekväm i livet. Se möjligheterna. Tro på dig själv. Ta ingen skit. Stötta och hjälp där du kan. Var ärlig & stå för dina åsikter. Våga chansa! 

Om man inte chansar vinner man inte. 

Att livet sällan blir som man tänkt eller trott är jag väldigt välbekant med efter de senaste åren. Ibland får man kämpa hårt. Hårdare än man trodde att man skulle orka. Ibland händer saker nästan som av sig självt. Men det kan bli bra ändå.  Det kan till och med bli bättre. Tro på dig själv! 

Lämna det bakomflutna framför dig. 

Lämna det gamla, det som inte är bra. Ta med dig det som varit bra & dina erfarenheter som du kan ha nytta av i framtiden. Klokt! 

Med de orden tar jag kväll & laddar för en dagsutflykt till Öland imorgon. Bara jag och hunden. Fika, vallning & valpmys är utlovat. Å så hoppas jag på sol. Det kommer bli en bra dag! 

Utan dåligt samvete

Kategori: Tankar

Ikväll, efter att grabbarna lagt sig fick jag en liten stund för mig själv.  Ja, alldeles ensam kunde jag gå på toa. Inte ens hunden följde med in. Sen jag började jobba har de här tillfällena blivit fler, av förklarliga skäl. För på jobbet både stänger och låser jag dörren om mig och tar inte med någon kollega in. Ändå känns det för mig lite lyxigt att kunna stänga dörren & tillomed låsa den för att sen sitta där i lugnet och bara vara mig själv. Även om jag bara gör ettan tar det minst lika lång tid som om jag gjorde tvåan, ett par gånger. 


Skönt tycker jag, en stunds ensamhet mår jag bra av. Särskilt efter en intensiv dag, för det är så dagarna är när man är hemma med två busiga, små grabbar. 
Tid som är fantastisk men också intensiv och krävande bitvis. Som det är och förmodligen ska vara också.
Men så kommer den där tanken, samma tanke som kan slå mig när jag mer än gärna åker till Willys ensam sent en kväll. Eller när jag tar hunden med mig och går en runda i skogen. Eller varför inte när jag låter Pippi göra jobbet en stund på eftermiddagen för att jag ska kunna sjunka ner i soffan bara en liten stund och hämta andan. (Oftast blir den där stunden inte så lång eller så lugn som jag tänkt mig dock.)
Dåligt samvete?
För är det något man lär sig kvickt är att har man barn så är det många som tycker att man ska vilja vara med dem alltid. Och då menar jag alltid. Inte skaffa barnvakt en kväll eller ännu värre en hel helg för att vårda relationen. Inte sjunka ner i soffan med näsan i telefonen fem minuter medans Pippi häller ut en hel tunna vatten på köksgolvet och sen åker runt med skurborstarna under fötterna. Inte njuta av att strosa runt i en mataffär ensam när barnen fortfarande är vakna. Å inte heller känna att det är skönt att få gå på hemlighuset alldeles ensam och faktiskt njuta av det.
Man ska va en pigg och glad förälder som är pedagogisk och uppmuntrande. Man ska hitta på tusen saker som barnen gillar och man ska laga mat som man serverar och äter med ett leende innan man lika glatt plockar undan disken och börjar förbereda nästa mål mat, fortfarande med ett leende på läpparna och helst åtminstone fyra armar & två par ögon som håller koll på barnen och sysselsätter dem. 

Ja, man ska vara en bra förälder och det vill jag också men ska jag orka det resten av tiden behöver jag mina relativt korta stunder i skogen eller på hemlighuset helt ensam. Då samlar jag energi för att fortsätta vara en bra, glad och pedagogisk förälder. För jag är ju fortfarande mig själv, skillnaden är att jaget får mycket mindre tid (såklart). 

Så nej, jag hoppar det dåliga samvetet även denna gången och hoppas att fler ska sluta försöka lägga skuld och dåligt samvete på andra föräldrar som även de kämpar varje dag, ungefär 23 timmar och 45 minuter av dygnets 24 timmar, med att vara den bästa föräldern de kan för sina barn. Den där sista kvarten är mamman eller pappan väldigt värda sig själva.  Utan dåligt samvete. Tycker ni inte? 

Fötter, ett golv på en toalett och en återhämtade morsa. Kvalitetstid med mig själv.