Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Att få komma hem

Kategori: Lille L, Vardagen

I onsdags morse fick jag frågan av personalen på BB hur jag mådde & om jag var redo att åka hem.

 

Efter att ha haft ett eget rum där sen vi blev inlagda iom igångsättningen flyttade jag till ett gemensamt rum på  tisdagen och på kvällen fick jag sällskap av en oerhört dansant nyförlöst och nybliven 4-barnsmamma. Efter att hela natten tänkt på att röra mig så lite som möjligt och låta så lite som möjligt (även då försöka få liten att låta så lite som möjligt) för att den andra mamman och hennes lille skulle få sova kände jag verkligen att jag ville hem. Å jag mådde bra såklart också, jag hade aldrig åkt hem om jag inte gjorde det.

Så efter att ha bockat av allt som skulle bockas av packade vi ihop oss efter lunch och styrde kursen mot Sjölyckan. Så skönt!

 

De första dagarna hemma har mest ägnats åt att vila, sova och försöka skapa någon form av ordning på allt. En promenad till mormorn och morfarn har vi hunnit med och besök från mormorn, mostern och kusin Ebba! Vi försöker komma ut en liten stund varje dag iaf och det går bra om jag håller mig lugn resten av dagen. Eftersom snittet inte är sytt med stygn som går bort utan sitter med klammrar, såkallade agraffer, är jag inte helt bekväm med att ha kläder på mig så min gamla morgonrock har fått rycka ut igen och är för tilfället mitt mest älskade plagg.

Nätterna går långt över förväntan. Liten får käk vid 11 snåret sen lägger vi oss och nån gång mellan 3 & 4 vaknar han för käk och ny blöja. När det är fixat somnar han om och har sovit till 7 respektive halv 9 de här två mornarna. Underbart & hoppas det fortsätter så!

 

Hundarna är mycket intresserade av sin nya flockmedlem och lämnar knappt hans sida. Båda två är väldigt lugna i hans närhet men vi försöker ändå ge hundarna i alla fall ett par promenader varje dag där liten inte är med. De vill ju ha sin egentid fortfarande också. Katterna är inte lika imponerade och har hållt sig på behörigt avstånd än så länge.

 

Vi mår bra, det rullar på och visst är det en alldeles fantastisk känsla att få komma hem och börja livet som en egen riktig familj! <3

 

 

När liten kom till världen

Kategori: Gravid, Lille L

Så gjorde Filuren entré, lite för tidigt men så efterlängtad!

Klockan 02.52 den 21 juni föddes vår son efter några tuffa dagar över midsommar med försök till igångsättning.

En snabb sammanfattning av vad som hänt kommer här, den långa versionen kan jag bjuda på vid ett senare tillfälle! 

Vi var på MVC i tisdags (16/6) å SF-måttet hade inte ökat på 3 ggr där så då är rutin ett ultraljud. Vi gjorde ett extra ul i onsdags. Det visade på allt bra men att det var lite för lite fostervatten nu, innan har jag ju haft mycket vatten. Så det blev en snabb koll på förlossningen direkt efter ul & då bestämde man att sätta igång som i torsdags morse. Vi packade ihop oss & var på plats vid kl 8.00 den 18/6.

Igångsättningen gick trögt & det blev en minst sagt annorlunda midsommar för oss i år. Sista chansen var i lördags kväll å då kom det igång. Sen var väl både jag  å liten trötta efter 3 dagar med värkar till å från. Särskilt liten eftersom vattnet normalt tar en del av värkarna från barnet men här fanns ju inte så mycket vatten som kunde ta dem åt honom. 

Så när de undersökte mig på natten efter att det var svårt att få en bra CTG kurva insåg de när de satte elektrod på litens huvud att hans puls gått ner. Då blev det ilfart till op och urakut snitt, det mest akuta man kan få tydligen. 8 minuter från att beslutet om snitt togs var han ute. Jag sov gott medans han plockades ut & Jocke fick det första skälvande timmarna ensam med honom. 

Sen har allt gått bra även om det såklart inte blev någon drömförlossning så känns det skönt att han är ute! Personalen här är alldeles fantastisk & de är alla värda en guldstjärna, utom en tant som jag helst aldrig mer vill se men det är en annan historia. 

Nu ska vi njuta vidare av vårt än så länge namnlösa lilla mirakel. För liten kan man absolut säga att han är. Blott 47 cm lång och 2694 gram. Men ack så fin & jag är säker på att han växer till sig!

 

Mitt i juni

Kategori: Gravid, Vardagen

Så var vi mitt i juni.

För min del den tredje veckan hemma. Jag börjar vänja mig!

Och faktiskt är det skönt att vara hemma. Jag har oftast något planerat om dagarna men försöker verkligen att ta det lugnt och vila.

 

Vi har haft fantastiskt sommarväder några dagar, jag brände mig i solen häromdagen och tillbringade den allra varmaste av årets dagar i köket mitt i ett bullbak. Vetebullar med vanilj blev det då men tanken är att försöka få till ett klassiskt kanelbullebak en dag också, dock inte idag.

Sen blev jag dunderförkyld igen och fick världens hosta, lämpligt nog på dagen för prinsbröllopet så det såg jag minsann varenda minut utav. Såg ni? Underbart tyckte jag som är royalist ända in i märgen även om just CallePhille å Sofia kanske inte är mina favoriter så var det härligt att se att de vågade bryta mönster och gå sin egen väg! Sånt gillas!

Igår  var det kalas för mina farföräldrar på eftermiddagen och sen var den helgen slut.

 

Idag går vi in i vecka 39 och det är nu bara två veckor tills Filuren beräknas vara hos oss. Jag tycker dock själv att magen har ändrats ganska mycket de sista dagarna så vi får väl se hur länge den där ungen tänker på pytteliten bostadsyta innan den kommer ut å gör oss sällskap på den lite större.