Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Två månader som skulle varit våra

Kategori: Ernzt

Det har gått två månader sen jag sa farväl för nu till min älskade Ernzt.

Det känns som att jag fortfarande väntar på att han ska komma tillbaka.
Ofta händer det att jag är på väg att ropa på båda hundarna när jag är ute och går. 
Det är så tomt & det känns fortfarande så overkligt. 
Jag saknar verkligen allt med honom och det gör ont att vi inte fick all den tid som man kunde förväntat sig. Tiden som skulle varit vår.  Hans mjuka päls. De hasselnötsbruna ögonen. Hans kärleksfulla pussar och att behöva tjata på honom när vi är ute och han bara skulle nosa klart där han var.  

Jag har nog inte riktigt förstått än. Tagit in det. Det känns som att jag inte tillåtit mig att sörja riktigt heller för livet rullar ju på varesig jag vill det eller inte. Det är svårt att kunna att stanna upp och verkligen ta sig tid. Tid som vi skulle haft tillsammans. 🌟

Min vän är hemma

Kategori: Djuren, Ernzt

Tiden går men ändå känns det som att tiden står stilla. Huset är så otroligt tomt.

Fast här finns två vuxna, två barn, två katter och en hund kvar. Ernzt gjorde aldrig nåt väsen av sig inne. Han hade sina ställen där han låg när vi var inne men nu är verandan tom, det ligger ingen under trappan och det är ingen som lägger upp tassen i knäet för att man ska klappa lite till.
Han var speciell på många sätt men framförallt var han en väldigt vänlig och sällskaplig vän. En kompis i vått och torrt. Visst hade vi våra duster, han tyckte långt ifrån alltid att mattes sätt var de bästa men länge var det bara han och jag. Å katterna. Vi var verkligen ett team.

I veckan skulle han fyllt 7 år. Han var ju speciell på sättet att han hade två födelsedagar också. På pappret den 2e men egentligen var han född den 3e. Kullen registrerades på dagen när den första valpen föddes. Ernzt föddes sist av de 8 valparna. Han var ju specialbeställd eftersom jag önskade en hanvalp lika svart som tiken och kom först när man trodde att kullen var fulltalig med 7 valpar. Men de blev 8, det är ju ofta lite längre leveranstid på det som är specialbeställt. Tyvärr blev den siste valpen att anlända på den här jorden den första hunden att lämna den samma.

Idag hämtade jag hem honom igen. Vi valde att separatkremera honom för ha hem honom ville vi verkligen. En konstig känsla att hämta hem honom i en liten urna, det var ju inte så vi ville ha hem honom om vi fått välja. Men nu är han här igen i alla fall.
Saknaden går inte att beskriva. Vi älskar dig föralltid finaste Ernzt! ❤

I hallen har vi ett foto, hans registreringsbevis och ett ljus som brinner för honom. Älskade vän ❤

Ett farväl

Kategori: Djuren, Ernzt

Igår ändrades våra liv. Vi blev tvungna att säga farväl till vår älskade Ernzt. Det är så orättvist och sorgligt.
Jag sörjer honom, min älskade vän och tårarna slutar aldrig rinna.
Han började går ner i vikt så jag avmaskade för några veckor sedan. Men det vände aldrig. Han blev lite hängig och åt inte så bra. I förra veckan tyckte jag att han smalnade mer och jag ringde för att få en tid hos veterinären.
Så åkte vi dit i tisdags med en känsla av att det här inte var alls bra. Det togs prover och några röntgenbilder. Proverna visade på lite förhöjda levervärden och blodbrist, för lite röda blodkroppar. På röntgen såg vi inget direkt så vi fick en ny tid till dagen efter för ultraljud och smärtstillande med oss hem.
När jag åkte in med honom igår på förmiddagen kändes det otroligt tungt. Vi greppade lite efter halmstrån och hoppades att det skulle vara blodbristen som gav symtomen som annars pekade på levern. Vi hoppades att det skulle vara mjälten och att man i så fall skulle kunna ta bort den.
På ultraljudet visade det sig tyvärr att det fanns en tumör på levern. En tumör som det inte gick att göra något åt. Levern behöver man och kan inte leva utan. Dessutom var han rejält påverkad i sitt allmäntillstånd.
Så vi åkte hem, hade en lugn dag hemma. Låg i solen och njöt som han älskade innan han sa farväl till resten av familjen innan han och jag åkte in igen. En sista stund bara han & jag. Vi pratade om allt fint och roligt vi haft tillsammans. Jag andades in så mycket jag kunde av hans speciella doft. Smekte honom sakta över den mjuka pälsen och talade om igen och igen hur mycket jag älskar honom. När hans hjärta slutade slå var jag där, vi var tillsammans och han kommer alltid vara med mig.
Saknaden är enorm. En vänligare hund får man leta efter. Han som alltid ville ha kel och gos. Han som alltid gick sin egen väg. Han som funnits vid min sida genom glädje och sorg i nästan sju år.
För han hann inte ens fylla sju år. Det är så orättvist men det fanns inget annat att göra. Jag sörjer honom och all den tid vi aldrig fick. Saknaden och sorgen går inte att beskriva.
Sov gott min älskade vän. En dag ses vi igen ❤