Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Vallkurs i strålande sol

Kategori: Franz, Vallning

Vi försöker verkligen ta vara på helgerna här hemma. Både tiden med grabbarna men också den där viktiga tiden när jag & J kan få göra saker för oss själva. Saker som vi mår bra av och som vi fyller på med energi av. 

Jag tror stenhårt på att om man tar sig tid att göra det man själv vill och tycker är roligt emellanåt blir man en bättre förälder. Jag blir det i alla fall. Tiden när jag får träna hund är sån tid. Jag kommer hem proppfull med ny energi till grabbarna och kan verkligen ta vara på stunderna med dem & njuta fullt ut.

Igår var det dags igen, vi kursar för tillfället så det har blivit ett pass i veckan ungefär de sista månaderna, plus att vi fått till iaf nåt pass hemma varje vecka Franz & jag.
När solen strålar och hunden är pigg och samarbetsvillig är det inte svårt att njuta. 

Franz är verkligen en toppenkille. Han går från klarhet till klarhet och det är så sjukt roligt att träna med honom nu. Målet har varit att äntligen kunna starta ett Vallhundsprov i höst efter ett par år som gått lite på halvfart. Vi har tränat och utvecklats båda två. När man kan träna detaljer i de olika momenten, finslipa liksom, istället för att bara träna in nya moment, då är träningen som en dans på rosor. Ja, även om inte allt hela tiden går som en dans.

Vi har lagt en hel del fokus på att försöka få bort de dåliga flankerna och komma ner i tempo. Flankerna är faktiskt riktigt bra nu, han har djup i upptaget men alldeles för bråttom i framdrivningen. Han tar ibland egna beslut i fösningen och tycker att han ska ta djuren till mig istället, det jobbar vi fortfarande på och är matten bara alert och med på noterna gör hunden som han ska. Fållarbetet går fantastiskt bra och delningen börjar sitta. Men så händer det som aldrig hänt innan, när vi tränade hästen igår och hade utställare tog han plötsligt djuren till utställaren istället. Har aldrig hänt innan men ändå skönt att det händer på träning. 
Vi la mycket tid på att driva, driva & driva. Han behöver få flytta djur för att komma ner i tempo och även om jag får "ha en nagel i ögat" på honom så gör han det bra. Riktigt bra faktiskt. Att få går där bakom de ulliga rumporna och bara mata på är det bästa han vet. Då går det gärna lite för fort och han trycker djuren förbi mig. Inte så bra. Men igen - är matten bara med på noterna och sköter sin del gör hunden det också. 

Målet var att anmäla till VP nu i höst men av en tillfällighet sprang jag över info som gör att det inte blir så.  Jag hade ingen aning om att en hane som är kemiskt kastrerad inte får starta. Riktigt tråkigt, särskilt eftersom vi inte fått en önskade effekten av chippet, och jag kände för en stund hur jag nästan rasade ihop. Vi som tränat så! Men, det är bara att kavla upp ärmarna och ta nya tag till sommaren. Då får vi starta vi också. Ett helt års karens är det tydligen på just det här chippet och ja, det känns otroligt surt men vi får väl helt enkelt bara ännu mer vältränade och redo när det väl är dags. 

Förhoppningsvis gör det att vi också kan få till vad man kallar tävlingssäsong nästa år istället för att ställa upp på en enda nu i höst och sen ta vintervila. Hur som är jag sjukt pepp på det där provet & tänker minsann hålla i den fina och roliga träningen tills det är ok för oss att starta. Kanske skulle jag helt enkelt börja lägga fokus på min träning också. Den med vissla. Ett bra läge att börja nu isf för då har vi lång tid på oss att sätta visslingarna  (för min del då) och att lära oss (Franz i det fallet) vad de förhoppningsvis likadana signalerna faktiskt betyder. 

Grym träning igår hur som och även om hunden hade energi så det hade räckt till ett par hundar till så gör han inga dumheter. Lite snabb och väldigt på alerten men fin och alltid lika rolig att jobba med.
Hejja oss! 

Har ni någon speciell aktivitet som ni känner att ni liksom blir så energfyllda av så det nästan bubblar över?!