Det finaste
Kategori: Lille L, Lille W, Vänner och familj
Finns det något som är så lugnande som ett sovande barn?
När de kryper nära, snosande vid ens hals. Eller när man sitter där i mörkret och hör deras andetag bli lugnare & djupare. Oavsett hur dagen innan varit.
Vi har inte, & har inte direkt haft, några jobbiga läggningar. Vid alla sjukor i höstas var det tufft ett tag med timslånga läggningar och en del gråt men bortsett från de relativt få gångerna har vi varit förskonade. Även om man själv är trött efter en intensiv dag och innan läggning bara önskar att de ska somna fort så man själv får sjunka ner i soffan så njuter jag när jag sitter där i mörkret på den lilla stolen intill sängen. Det är så fridfullt. Det känns tryggt, så som jag vill att barnen ska känna. Och när man hör att andetagen ändrar karaktär, blir tystare, djupare och lugnare. Man slänger en sista blick på sin sovande skatt innan man på tå smyger ut. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Och när de vaknar, alldeles sovvarma & gosiga. Rufsiga i håret gnuggar de sig i ögonen.
Å, älskade ungar jag lovar att njuta fullt ut medans ni är så små så ni vill sova nära, krypa upp sovvarma i famnen, eller somna med kinden mot mitt bröst.
De finaste små händerna jag vet, mina älskade grabbar! ❤
