Sjölyckan

Så kom dagen när L satte sina små fötter på dagis för första gången. Eller förskolan som det numera heter. Jag är dock ett hopplöst fall och säger dagis men självklart utan att mena något illa. En del som arbetar med våra små stjärnor tar ju lite illa vid sig om man säger dagis men jag hoppas att det är okej i alla fall. Å vem vet, jag kanske lär mig säga förskola jag också?

Vi skulle va där vid 9. Å det var på håret men vi var i tid. L var lite försiktig till en början. Tittade storögt omkring sig och pekade till och med en gång mot dörren vi kom in genom. Den ena fröken tog sig an honom direkt och det tog inte många minuter innan han lekte med henne, serverade kaffe och pillade på den söta lilla kaffebryggaren de har. Å så såg han hennes gitarr som hängde på väggen, pekade flera gånger men gitarren får göra entré en annan dag.
Sen var det samling. Det sjöngs sånger och L satt snällt med. När frukten kom fram högg han in på en päronskiva och tog ett stort bett men ångrade sig och kastade päronen att sidan för att istället attackera bananbitarna. Jag tror att han tryckte i sig fyra eller fem så aptiten var det inget fel på. En lek och en sång sen gick vi ut. Många barn på gården och han knatade omkring och tittade storögt på alla de andra barnen. Jag höll mig lite i bakgrunden och han lekte med fröken. Han knatade ifrån mig med henne vid sin sida så jag fick leka med några andra barn. Haha!

Sen åkte vi hem. Många intryck såklart och imon kör vi igen men då hela förmiddagen så som det kommer vara efter inskolningen. 08.00 ska vi alltså vara där så det blir en tidig kväll för morsan så hon orkar upp i tid och hinner göra sig och sonen iordning. Jag tänker att det är bäst om varken jag eller L kommer i pyjamasen.