Sjölyckan

Ja, så heter det när man får syskon tätt.

Man brukar säga med 18 månader eller mindre emellan. Det är ju som vi.

 

När vi fick reda på att vi skulle bli fyra i familjen var det ganska många tankar som fladdrade runt. Först och främst var det ju såklart glädje. Efter allt kämpande för att få L gick det faktiskt nu av sig självt och galet mycket fortare än vad vi hade trott eller vågat hoppas.

Men så gick det ju, som vi tyckte till en början, lite väl fort. Även om den här graviditeten upptäcktes sent var ju L bara ungefär ett halvår och tanken var väl att i alla fall ha ett och ett halvt år emellan L och ett eventuellt syskon så det var många tankar på hur vi skulle klara det, en oro. Inte bara rent psykiskt och fysiskt utan också rent materiellt. Hur tar man sig någonstans överhuvudtaget med två så små barn, en syskonvagn och två hundar om man inte väljer att gå? Att få in allt i bilen är ju typ en omöjlighet även om just ingenting är omöjligt.

Så ja, det var många känslor, och är fortfarande ibland, för att försöka anpassa sig till det som komma skall och liksom bli helt bekväm med det. Vilket ingen av oss fortfarande är men vi lär väl oss tänker vi.

Tillsammans med alla våra egna tankar och känslor har folk i allmänhet mycket synpunkter. Många, de allra flesta faktiskt, har varit uteslutande positiva men sen finns det alltid dom som måste hitta det negativa. Reaktioner som "Oj vad tätt det blir mellan dem", "Kan man verkligen få barn så mycket tätare än sådär", "Åh, det kommer bli SÅ jobbigt" och så vidare. Skillnaden när folk väntar två barn samtidigt, tvillingar, är att då är det typ uteslutande positiva kommentarer. Eller är det inte så? Det borde ju va ännu jobbigare, då får man ju två små som man inte känner samtidigt. Nu känner vi ju den ena i alla fall. Hur som....

 

För att försöka finna någon form av tröst och peppande i situationen har jag gjort precis det man absolut inte ska göra om man vill läsa folks positiva upplevelser - GOOGLAT!

 

Totalt värdelöst.

 

Googlar man pseudotvillingar kommer det upp drygt 19 000 träffar och jag skulle tippa att (även om jag inte läst alla) ungefär 18 999 av dem är negativa. Tillsammans med reaktionerna från folk i allmänhet blev det lite för mycket negativt för att jag skulle ta in det så jag slutade Googla.

 

En av de bra, om än inte helt positiva, texterna jag kom över var Hej hej vardags inlägg om att få barn tätt. De är skrivna med insikt utan krussiduller och känns realistiska. Såklart upplever inte alla allt likadant men det är ju för att vi alla, barn som vuxna ju är olika. De gav mig i alla fall lite hopp och de sista raderna i det fjärde inlägget fick mig att gråta, tänk så fina vänner de här syskonen kommer att bli. Ett syskon är ju trots allt det finaste ett barn kan få och lycka är att faktiskt kunna få flera barn. Långt ifrån alla får den chansen så hur negativt kan det vara att få pseudotvillingar? Jag väljer att lyssna med det positiva örat i fortsättningen och det kommer säkert fler inlägg om just det här framöver.

Tills dess kan ni ju, om ni inte redan gjort det, läsa alla inläggen på Hej hej vardags blogg om just det här!

 

Hej hej vardags inlägg om att få barn tätt - del ett, del två, del tre och del fyra!