Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Ett farväl

Kategori: Djuren, Ernzt

Igår ändrades våra liv. Vi blev tvungna att säga farväl till vår älskade Ernzt. Det är så orättvist och sorgligt.
Jag sörjer honom, min älskade vän och tårarna slutar aldrig rinna.
Han började går ner i vikt så jag avmaskade för några veckor sedan. Men det vände aldrig. Han blev lite hängig och åt inte så bra. I förra veckan tyckte jag att han smalnade mer och jag ringde för att få en tid hos veterinären.
Så åkte vi dit i tisdags med en känsla av att det här inte var alls bra. Det togs prover och några röntgenbilder. Proverna visade på lite förhöjda levervärden och blodbrist, för lite röda blodkroppar. På röntgen såg vi inget direkt så vi fick en ny tid till dagen efter för ultraljud och smärtstillande med oss hem.
När jag åkte in med honom igår på förmiddagen kändes det otroligt tungt. Vi greppade lite efter halmstrån och hoppades att det skulle vara blodbristen som gav symtomen som annars pekade på levern. Vi hoppades att det skulle vara mjälten och att man i så fall skulle kunna ta bort den.
På ultraljudet visade det sig tyvärr att det fanns en tumör på levern. En tumör som det inte gick att göra något åt. Levern behöver man och kan inte leva utan. Dessutom var han rejält påverkad i sitt allmäntillstånd.
Så vi åkte hem, hade en lugn dag hemma. Låg i solen och njöt som han älskade innan han sa farväl till resten av familjen innan han och jag åkte in igen. En sista stund bara han & jag. Vi pratade om allt fint och roligt vi haft tillsammans. Jag andades in så mycket jag kunde av hans speciella doft. Smekte honom sakta över den mjuka pälsen och talade om igen och igen hur mycket jag älskar honom. När hans hjärta slutade slå var jag där, vi var tillsammans och han kommer alltid vara med mig.
Saknaden är enorm. En vänligare hund får man leta efter. Han som alltid ville ha kel och gos. Han som alltid gick sin egen väg. Han som funnits vid min sida genom glädje och sorg i nästan sju år.
För han hann inte ens fylla sju år. Det är så orättvist men det fanns inget annat att göra. Jag sörjer honom och all den tid vi aldrig fick. Saknaden och sorgen går inte att beskriva.
Sov gott min älskade vän. En dag ses vi igen ❤