Sjölyckan

När man väntar barn för första gången förutsätter alla att man kommer att föda vaginalt. De flesta gör ju det men långt ifrån alla.

 

Det finns de som av olika anledningar väljer att föda med kejsarsnitt. Det finns de som blir tvugna att ställa in sig på ett snitt för att moderkakan kanske ligger i vägen till exempel. Sen finns det dem som under pågående förlossning av en eller annan anledning blir tvugna att ta ett snitt för att bebisen ska komma ut. Kanske avtar värkarna, kanske mår barnet dåligt så man blir tvugnen för att inte riskera något för varken mamma eller barn. Anledningarna till att det i en hel del fall faktiskt blir kejsarsnitt är många. Ändå förutsätter alla när man väntar det första barnet att man ska föda vaginalt. Och när jag skriver alla inkluderar jag även MVC.

 

När L föddes blev det ett urakut snitt. Det är den mest akuta formen av kejsarsnitt. Det finns planerade, akuta och urakuta snitt. I de allra flesta fall får mamman vara vaken när hon snittas och pappan får vara med. Blir det så akut som det blev i vårt fall får mamman sova och pappan får snällt vänta någon annanstans i sjukhuset än där hans älskade sover och hans barn kommer till världen.

 

Ni förstår säkert att det är inte så man själv heller tänker att det ska bli när man får sitt första barn. Alla filmer som visas på föräldrautbildningar, alla samtal som förs gällande förlossningar handlar bara om vaginala förlossningar. Jag trodde också att det var så det skulle ske. Visst hade jag funderat över klipp, sugklocka och andra komplikationer men att det kunde blir snitt fanns inte i min värld förrän ungefär 15 timmar innan L föddes. Ingen förberedde oss under graviditeten att det kunde bli snitt. Ingen pratade om hur det går till, vilka varianter det finns och vad som skiljer efter förlossningen om det blir snitt istället för vaginal förlossning.

 

När snittet väl var gjort, ungen ute, pappan tagit sig igenom de första skälvande timmarna med det nya livet, jag hade fått vakna och efter flera timmar äntligen först fått se honom, han med de stora blåa ögonen, genom två lager av glas och sedan ytterligare nån timme senare faktiskt äntligen fått hålla i honom. Först då började folk prata om vad ett snitt innebär. Personalen var fantastisk när det väl var gjort men jag önskar ändå att någon hade förberett oss på något sätt innan. Kanske skulle MVC faktiskt ta en kvart till att prata om kejsarsnitt på föräldrautbildningarna och kanske skulle man vidröra ämnet någon gång under alla de besök man gör hos sin barnmorska. Så väldigt ovanligt är det inte och det är dessutom en ganska stor operation.

 

Efteråt har jag många gånger stött på andra, framförallt nyblivna mammor, som liksom förminskar prestationen av att ha fött barn bara för att barnet kom med snitt. Visst är det inte samma sak som att föda vaginalt men jag inbillar mig att i efterhand är det en annan bearbetning om det blivit snitt när man inte valt eller planerat det. För mig har det många gånger kännts som ett misslyckande, kanske på grund av de många människor jag träffat som gjort just sådär och förminskat hela förlossningsbiten för att det blev snitt. De brer på med sina förlossningshistorier om hur ont det gjorde och där kan jag inte säga så mycket även om jag hade värkar till och från under flera dagar innan eftersom jag blev igångsatt, för när han väl kom ut sov jag. Det kan jag aldrig ändra på. Oavsett hur man föder har man ju burit barnet under lång tid. Man kanske har haft en lång resa innan man ens blev gravid och allt det där påverkar såklart den totala upplevelsen. För mig har det varit en ganska lång bearbetning efter för att liksom kunna acceptera att L kom med snitt och att jag dessutom inte var vaken. Så i efterhand önskar jag verkligen att någon hade pratat om snitt och vad som kan hända innan. Även om jag kanske inte hade varit mottaglig för all info om just snitt innan så hade det kännts bättre att ändå veta lite mer istället för att i efterhand få läsa sig till vad man egentligen varit med om.

 

Olga Rönnberg, den sjukt vältränade fembarnsmorsan, har publicerat den första delen i vad som ska bli en serie om kejsarsnitt. Den första delen handlar om kost och sårläkning och den här typen av info önskar jag att jag fått innan. Jag kommer läsa den nu och tipsar er som kommer att föda, kanske med snitt, någon gång att läsa det också. Så ni vet innan OM det skulle bli så. Här kommer ni till första inlägget!

 

 

 

Jag har förresten inte publicerat någon förlossningsberättelse av förlossningen med L. Kanske är det dags att göra det nu när jag försöker bearbeta den upplevelsen och ladda om för den kommande förlossningen. Vad säger ni, är det något ni vill läsa?