Sjölyckan

Jag har dock börjat ge upp tanken på en vanlig förlossning. Det är väl helt enkelt så att det är bättre att jag ställer in mig på det där kejsarsnittet som det pratats om så länge och så mycket. Jag vill fortfarande inte men jag känner i alla fall nu att jag gjort allt jag kan för att få en vaginal förlossning. Så nu försöker jag landa i och tänka praktiskt runt det som kryper närmare för varje dag som går. Vi har tid för inskrivning ganska snart, den görs några arbetsdagar innan själva operationen (alltså jag hatar verkligen det ordet!) & jag tänker att jag ska komma dit väl förberedd med vettiga frågor. För även om vi gått igenom ett kejsarsnitt innan så är det inte samma sak att gå igenom ett planerat som ett urakut som det blev då. Jag ska minsann ha på fötterna och jag tänker att just praktiskt finns det en ganska stor skillnad från förra till denna gången eftersom vi har L nu. Å han behöver ju tas om hand även om jag är snittad. En ettåring sköter sig inte själv och finner sig inte i att inte bli buren även om hans mamma inte får bära. Så hur löser man det? Det är bara en av de frågor jag har och jag hoppas att vi kan få bra svar på dem. 

Idag var det ett år sedan L var beräknad, tänk vad mycket som händer på ett år och hur mycket saker och ting ändras. Lång tid men ändå inte. Jag firade med att fota magen i alla fall, det blev rätt naket den här gången men ni får liksom stå ut med det. När ungen väl är ute är det definitivt slut på avklädda bilder, det är ett som är säkert!