Sjölyckan

Ikväll plockade vi bort sidan på L's säng. Han har sovit i spjälsängen tills nu. Mest för att det har varit smidigt för oss att veta vart vi har honom. Och för att vi ska slippa stänga grinden ner vid trappan. Katterna kryper under den men Franz kan inte gå mellan våningarna när grinden är stängd. Vi får se vart han väljer att sova, förmodligen uppe för han brukar börja sova uppe och sen gå ner och lägga sig vid någon av ytterdörrarna. 

Han som om bara en vecka fyller två år. Han som nyss föddes. Han har blivit så stor. Han pratar hål i huvudet på oss. Pratar tydligt och är en mästare på att snappa upp ord vi använder, även de mindre bra. Han som pratar i långa meningar och som själv ofta sätter ihop saker, som när jag sa att vi kunde hjälpas åt häromdagen. Då kontrade han med "Tillsammans mamma". Ja, vi gör det tillsammans. Han som är klok som en bok fast han inte är äldre. Han som själv ville ringa morfar idag men fick tunghäfta när morfar svarade. Han som är så fin med sin bror. Han som varje kväll ska klappa katten innan han går och lägger sig. Han som älskar att måla & rita. Tycker om alla möjliga fordon och redan kan skillnaden på sopbilen och andra lastbilar. Han som med bara lite hjälp redan räknar till 20! Han som trotsar och testar, har ett jäkla humör och som charmar oss många gånger varje dag med sina uttryck, sitt leende och sina onödigt långa ögonfransar.

Älskade lille L, vad ska det bli av dig? Vad det än blir älskar mamma & pappa dig oändligt, trots alla gråa hår du ger oss.