Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Att välja sina fajter

Kategori: Lille L, Vardagen

Våra två ❤ Så mycket vilja i de små kropparna.

Jag tillhör dem som är principfasta. I grund och botten. Man borstar tänderna varje morgon & kväll, hoppar inte i soffan, säger tack för maten och förlåt om man gjort någon illa eller gjort något som man inte borde. Enkla saker kan tyckas. Iaf om man är vuxen.  


Med en tvååring  (snart) i huset är man dock ständigt medveten om att man inte kan  hålla på allt. Man fixar, donar och springer fram & tillbaka för att inte ta någon av de där onödiga fajterna. Som idag på morgonen. 
L ville ha macka med korv. När jag tog smörkniven och skulle bre skulle han bre själv.  Så det fick han. När jag tog fram korven och la den på mackan illvrålade han och ville inte ha den. Nä, då hade han ändrar sig, på typ 24 sekunder. Det blev ingen korv. Han tog två bett på mackan och åt sen upp nästan all gröt. Ville ha mjölk i glaset och fick det. Hällde ut alltihop utom de tre små klunkarna han tagit.  Torka torka torka. 
Sen ville han att jag skulle dela han macka precis som jag delade mackan åt W. Så det gjorde jag. Åt ingen av bitarna. Ville ha yoggi istället för gröten som var kvar så jag fyllde upp med yoggit i samma skål. Ramaskri! Inte gröten! Okej okej, så jag slevade över gröten i en annan skål. Tror ni han åt yoggin? Nope. Sen ville han ha skinka, på bordet. Eftersom han inte fick nåt pålägg på mackan fick han skinka. På bordet.  Knappt halva åt han upp. Sen var han klar. Yoggin orörd. Mackbitarna som jag så omsorgsfullt delat låg orörda och skinkan bara halväten. Försökte få honom att sitta kvar till åtminstone W hade ätit klart också, han äter ju så det sprutar ur öronen på honom så det tar lite längre tid. Än så länge i alla fall. Då ställde sig L upp på stolen och började småhoppa. Så han fick gå ner. 

Lyckad frukost? 
Nja, sådär men det var åtminstone ganska lugnt. Inget skrik och inga tårar. Han sa "förlåt" när han hällde ut mjölken och "tack för maten mamma" innan han fick gå. 

Innan 06.45 en måndag väljer man definitivt vilka fajter man tar. 
Och egentligen, det viktigaste är ju just det där, tack och förlåt, så mamman var ändå nöjd. Relativt. Och hon fick peta i sig sin frukost i lugn och ro medans grabbarna lekte sen så det var ok det också.  

Hur gör nu andra, är det några saker ni håller stenhårt på och finns det något som ni känner att ni kanske skulle hålla hårdare på?

Kommentera inlägget här: