Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

När inbjudan uteblir

Kategori: Tankar, Vänner och familj

När man blir förälder går såklart den mesta tiden åt till att vara just mamma, eller pappa. Även om man under föräldraledigheten träffar en del andra vuxna, oftast med barn i samma ålder som ens egna, får man långt ifrån samma umgänge som man hade innan. Så långt inget konstigt.
Det som är konstigt är dock hur många som plötsligt bara antar att man inte vill träffas. Att man inte vill komma på fest. Att man inte har tid. Visst kan det vara så att man längre inte har möjlighet att ses varje helg, framförallt inte på kvällarna. Visst kan det vara så att man prioriterar en kväll i soffan även om det är lördag framför att dricka vin med vänner. Visst kan det vara så, ibland. Men långt ifrån alltid.
Sedan vi blev föräldrar har det hänt mer än en gång, ja ganska många gånger faktiskt, att vi inte ens blir tillfrågade. Att man på omvägar hört att det ska vara, eller redan har varit, fest på något ställe där vi för några år sedan hade varit självklara gäster. Vi får längre inte ens en inbjudan. Man bara antar att vi inte kan eller vill komma.

Våra killar är ju fortfarande små, W är ju bara tre månader, och kanske ändras det här när de blir lite äldre. Jag önskar ändå att vi fortfarande skulle vara välkomna, precis som innan vi fick barn, och att vi kunde få säga själva om vi inte vill eller kan komma. Samma sak under graviditeterna.

Jag har hört från fler att de aldrig trodde det skulle vara så ensamt att få barn. Är ni fler som upplevt det här?

Min lille solstråle och jag. Han är så glad, mysig och mammahjärtat gör volter av lycka över att både han och hans bror förgyller våra liv.

Nej, vi har inte själva styrt upp några festligheter. Tiden räcker knappast till det än. Men snart hoppas jag!
Kanske är det därför inbjudningarna från andra uteblir?

KOMMENTARER:

  • Anonym säger:
    2016-10-10 | 20:45:10

    Som du vet så känner jag mer än väl igen det där. Iof så har vi inte heller haft någon fest sen Noah kom men flera flera år innan dess har vi både haft kräftskivor, midsommarfirande, nyårsfirande osv. Där alla varit bjudna å alltid fått ta med sig kompisar. Men hos oss gapar brevlådan/ Facebook tomt på inbjudningar även fast jag vet att der varit många fester osv. Men jag har börjat vänja mig så det är väl bara att gilla läget. Trodde nog aldrig heller att det skulle vara så ensamt när man får barn. Kram Erika

  • Anonym säger:
    2016-10-10 | 20:45:11

    Som du vet så känner jag mer än väl igen det där. Iof så har vi inte heller haft någon fest sen Noah kom men flera flera år innan dess har vi både haft kräftskivor, midsommarfirande, nyårsfirande osv. Där alla varit bjudna å alltid fått ta med sig kompisar. Men hos oss gapar brevlådan/ Facebook tomt på inbjudningar även fast jag vet att der varit många fester osv. Men jag har börjat vänja mig så det är väl bara att gilla läget. Trodde nog aldrig heller att det skulle vara så ensamt när man får barn. Kram Erika

    Svar: Ja visst är det tråkigt! Å ni har ju haft massor av fester där alla varit välkomna! Vi hade ju rätt många med innan men med så små är det inte heller så att man styr en fest bara sådär. Tänker att vi ska ha nån till våren/sommaren iaf, försenad inflyttnings/bröllops/sommarfest. Kram
    Micha

Kommentera inlägget här: