Sjölyckan

Igår var det dags för besök hos MVC igen.

Vi har hunnit med två ultraljud de sista två veckorna. Det första för att slänga en kik på vattnet, jag hade ju som jag skrivit om tidigare mycket fostervatten förra gången och då vill man hålla koll så det inte försvinner som sist.

Vid det ultraljudet tyckte barnmorskan att bebisen var stor och därför fick vi ännu ett ultraljud förra veckan. Överläkaren som gjorde det ultraljudet var en av de läkare vi träffade under igångsättningen förra sommaren. Hon var inte orolig, varken för vattnets mängd eller för bebisens storlek.

 

På mvc igår började bm med den klassiska frågan "Hur mår du?" och helt ärligt, jag är rätt sliten. Min kropp är trött och jag känner det tydligt. Det första jag sa imorse till J var att jag hade kunnat sova till lunch, ändå sover vi ju gott på nätterna. Kroppen säger ifrån mer och mer och de sista veckorna har jag haft en hel del sammandragningar. Jag har dessutom ont av ligamenten den här gången också och det kan man inte göra så mycket åt enligt bm. Vila och lyssna på kroppen bara. Lättare sagt än gjort. Hon tog mina sammandragningar på största allvar, särskilt med tanke på att det kan vara en orsak till tidig vattenavgång och med tanke på att en annan orsak till det kan vara mycket fostervatten, vilket jag alltså också har. Hon talade tydligt om att jag måste dra ner på tempot. Jag hör ju vad hon säger men det är så svårt, jag tycker att mitt tempo är ganska lågt nu. Det måste uppenbarligen ner ännu mer. J får dra ett ännu större lass här hemma och jag får vara nöjd med att kunna ta hand om L. Hon sa också att om de inte ger med sig så kommer de att sjukskriva mig. Det vill jag inte så jag ska verkligen försöka sänka kraven på mig själv ytterligare. 

 

Vi pratade också om hur scenariot kan se ut framöver OM vattnet skulle gå. Jag vill ju inte snittas igen men insåg efter samtalet med bm att risken för det är ganska stor. Det känns inte så bra men samtidigt är min största önskan att få vara vaken denna gången. Då är det bättre att snittas planerat och få vara vaken och att J får vara med än att de ska driva det lika långt denna gången och det igen blir så akut att jag får sova och J återigen blir ensam. Den enda gången egentligen hon trodde att man kommer låta det bli en vaginal förlossning är om vattnet går och det sedan går ganska fort. Man kommer nog inte heller låta mig ligga en längre tid än några dagar om vattnet skulle gå innan vecka 37, vilket jag såklart verkligen inte hoppas att det gör.  Hon är fantastisk min bm på MVC och jag var väldigt nöjd med svaren jag fick även om det kanske inte var just de svaren jag ville ha.