Sjölyckan

Två små liv. En stark kärlek. Ett drömhus på plats. En näve hundhår. En nypa katthår. Några ulliga & en skvätt rock.

Att få komma hem

Kategori: Lille L, Vardagen

I onsdags morse fick jag frågan av personalen på BB hur jag mådde & om jag var redo att åka hem.

 

Efter att ha haft ett eget rum där sen vi blev inlagda iom igångsättningen flyttade jag till ett gemensamt rum på  tisdagen och på kvällen fick jag sällskap av en oerhört dansant nyförlöst och nybliven 4-barnsmamma. Efter att hela natten tänkt på att röra mig så lite som möjligt och låta så lite som möjligt (även då försöka få liten att låta så lite som möjligt) för att den andra mamman och hennes lille skulle få sova kände jag verkligen att jag ville hem. Å jag mådde bra såklart också, jag hade aldrig åkt hem om jag inte gjorde det.

Så efter att ha bockat av allt som skulle bockas av packade vi ihop oss efter lunch och styrde kursen mot Sjölyckan. Så skönt!

 

De första dagarna hemma har mest ägnats åt att vila, sova och försöka skapa någon form av ordning på allt. En promenad till mormorn och morfarn har vi hunnit med och besök från mormorn, mostern och kusin Ebba! Vi försöker komma ut en liten stund varje dag iaf och det går bra om jag håller mig lugn resten av dagen. Eftersom snittet inte är sytt med stygn som går bort utan sitter med klammrar, såkallade agraffer, är jag inte helt bekväm med att ha kläder på mig så min gamla morgonrock har fått rycka ut igen och är för tilfället mitt mest älskade plagg.

Nätterna går långt över förväntan. Liten får käk vid 11 snåret sen lägger vi oss och nån gång mellan 3 & 4 vaknar han för käk och ny blöja. När det är fixat somnar han om och har sovit till 7 respektive halv 9 de här två mornarna. Underbart & hoppas det fortsätter så!

 

Hundarna är mycket intresserade av sin nya flockmedlem och lämnar knappt hans sida. Båda två är väldigt lugna i hans närhet men vi försöker ändå ge hundarna i alla fall ett par promenader varje dag där liten inte är med. De vill ju ha sin egentid fortfarande också. Katterna är inte lika imponerade och har hållt sig på behörigt avstånd än så länge.

 

Vi mår bra, det rullar på och visst är det en alldeles fantastisk känsla att få komma hem och börja livet som en egen riktig familj! <3

 

 
Kommentera inlägget här: